Tillbaka till Brottsplats

Som författare blir man inte uppmärksammad för att man är kvinna

En av mina första frågor till Jenny Berthelius blir om hon tycker att det är negativt att bli uppmärksammad som deckarförfattare i egenskap av att vara kvinna. Hennes svar blir ett bestämt nej.

-Kvinnliga deckarförfattare har ju ofta varit väldigt, väldigt bra. Som författare blir man inte uppmärksammad för att man är kvinna. Är man bra så är man bra.

Vi befinner oss i Jenny Berthelius villa i Limhamn, där jag och fotografen blir bjudna på wienerbröd och te. Rummet är fullt av prydnadssaker och böcker.

-Deckarförfattandet är ett område som kvinnor har kapat åt sig ganska bra, säger Jenny Berthelius. Det finns väldigt många bra kvinnliga deckarförfattare, framför allt utomlands.

Själv var Jenny Berthelius i trettioårsåldern och väntade sitt första barn när hon sa upp sig från sitt trygga kontorsjobb. Sen dess har hon aldrig haft ett vanligt arbete, utan försörjt sig på olika former av skrivande. Det har blivit många noveller, bilderböcker och översättningar.

Med debuten Mördarens ansikte 1968 kom genast mycket lovord både från läsare och från kritiker. Det är framförallt Jenny Berthelius tidiga psykologiska thrillers, till exempel Den heta sommaren och Mannen med lien , som gav henne smeknamnet "mordets milda moder". Hon har skrivit ett trettiotal böcker och blev i år belönad med ett sk Grand master-diplom av Svenska deckarakademin för sitt bidrag inom kriminalgenren.

-Jag är intresserad av människor. Varför man begår brotten. Hur det ser ut inuti skallen på mördaren, brukar jag säga. Det är det som är det intressanta. Och varför någon blir ett offer.

Mycket av det Jenny Berthelius skrivit är baserat på något i hennes eget liv. Hon berättar om ett hus på landet där hon aldrig vågade sova om inte hennes man var där. I boken Skräckens ABC utsätter hon sin kvinnliga hjältinna för att bo där ensam.

-Jag är själv väldigt mörkrädd. Jag är överhuvudtaget väldigt mesig av mig. Och det är ju bra, för då kan man beskriva hur det är att vara rädd. Jag tror inte det går att skriva om något som man inte upplevt själv. Då går det inte in riktigt.

Jenny Berthelius plockar fram Skräckens ABC ur sin bokhylla medan hon berättar om hur kvinnan i boken blir förföljd av en karl. Det hela slutar dock med hämnd från kvinnans sida. Just hämndmotivet säger sig Jenny Berthelius vara särskilt förtjust i. Hon använder dock inte mycket våld i sina böcker. För sin debut berömdes av en recensent berömdes för att klara sig med "lite blod och få döda".

-Det är sant. Jag har inga såna beskrivningar på blod och äckligheter. Jag tål inte att se blod själv.

Varför är då kvinnor bra på att skriva deckare?

-Kvinnor är ju lite grymma på något sätt. Lite infernaliska. Ja, en karl kan ju också hitta på. Men det finns ett häxdrag hos kvinnor. Ja, inte hos alla (börjar skratta). Det finns ju snälla, har jag hört.

Vad skulle då detta kunna bero på?

- Jag tror det ligger för kvinnor att spinna intriger. Kvinnor har ofta fått underkasta sig, vilket gjort att de gått och hatat i tysthet. Och kvinnor är ju långtifrån dumma. De har fått utveckla andra drag för att lura de fysiskt starkare karlarna. De har varit tvungna till det för att klara sig. Och kanske styrt mer än det har märkts.

av Ebba Ruhe

Artikeln ursprungligen publicerad i ordkonst. Akademiska föreningens litterära tidskrift nr 4 2004

 

Tillbaka till Brottsplats